Grillsäsongen är här – om kött, miljö och alternativ

Nu är det vår igen, solen kommer tillbaka och när termometern klättrar lite högre är det dags för många att ta ut grillen igen för denna säsong. Men många känner sig kanske lite osäkra på vad man borde lägga på grillen. De senaste nyheterna om hästköttsskandalen i Europa visar på nackdelar med bearbetade köttprodukter, storskalig köttproduktion och global handel. Vi känner oss lite förrådda när det visar sig att vi inte vet vad vi äter eftersom producenter inte alltid är intresserade av att ge oss bra mat utan föredrar vinstökning genom att använda färre kvalitetresurser som till exempel kött som inte är lämpligt som livsmedel. Ändå måste vi tro på och lita på dem då vi moderna människor inte längre producerar allt vi behöver själva.

Bortsett från osäkerheten om vilket djur man faktiskt äter när man köper bearbetade köttprodukter finns det flera bra anledningar att minska köttkonsumtionen och att bli lite mer kräsen avseende produktens källa. Den största delen av kött är idag producerad inom så kallade intensivt lantbruk. Möjligen är det allmänt känt men om man vill föda upp djur så snabbt som möjligt på minsta möjliga plats krävs det en stor mängd protein i fodret så väl som att djuren behöver antibiotika. Eftersom antibiotika som används inom djurhållning är ganska lika den som ges till människor har användning i låg koncentration, i förbyggande syfte för att motverka sjukdomar, bidragit till att skapa multiresistenta bakterier som kan vara farlig för oss. När bakterier utsätts för en låg koncentration av antibiotika dör inte alla. De som överlever blir istället vana vid kemikalierna och sprider vidare den genetisk information som behövs för att överleva även i närvaro av antibiotika. Inom EU är det därför numera förbjudet att använda foder med antibiotika i förebyggande syfte, men utanför EU förekommer det fortfarande och köttprodukter från dessa länder finns säkert fortfarande också på svenska butikshyllor.

Proteintillsats i djurfodret är en annan fråga. Soja är en viktig ingrediens i djurfoder och 75% av världens sojabehov för djurfoder odlas i Brasilien och USA. Enligt Marcio Astrini från Greenpeace i Brasilien står 5% av Amazonas avskogningen just nu för sojaodling, men hela 80% är ett direkt resultat av djurhållningen. Resultatet är en minskning av habitat och biologisk mångfald med en stor effekt på Amazonas ekosystem och den gröna lungan som bidrar till att hålla klimatet i balans. Något att tänka på när en köper argentinsk stek…. Men soja är inte den enda källan till protein. Det finns också fiskemjöl (läs här om varför det är problematiskt) och annat djurprotein i fodret, men sedan utbrottet av galna ko-sjukan har man tagit avstånd från att förvandla kor till kannibaler.

Självklart är storskaligt lantbruk beroende av global logistik och transport så är det kanske inte kommer som en överraskning att nästan en femtedel av alla växthusgaser kommer från köttproduktion i form av avgaser från transportering eller metan som kommer från idisslares matsmältningssystem.

Djurhållning påverkar också vattenförsörjning och dess kvalitet. Totalt förbrukar köttindustrin nästan hälften av världens sötvatten (FAO) medan intensivt lantbruk spelar påverkar vattenkvaliteten. I slutändan måste all djuravföring ta vägen någonstans och det bästa sätt att bli av med det illaluktande gödselvattnet är att lämna det ute på fältet. Till största delen hamnar det i floder och sjöar och till slut i havet som blir övergött. Tyvärr tycker blågröna alger om näringsämnen från gödselvatten och trivs på sommaren när det är ljust och varmt. För mycket näringsämnen resulterar i algblomning som är inte bara ful men har också allvarliga konsekvenser på havets ekosystem.

Allt ovanstående visar på att modern köttproduktion har komplexa effekter på miljön och direkt eller indirekt på vårt samhälle. Utöver detta förutspår framtida prognoser inte bara en ökning av befolkningen men också ytterligare ökning av köttkonsumtionen och därför kan vi räkna med en ännu större försämring av miljön som orsakas av en ohållbar köttindustri.

Lyckligtvis finns det alternativ till kött från intensiv djurhållning och då är det bra att komma ihåg att vi som konsumenter kan välja vilken typ av produktionen vi vill stödja med våra pengar varje gång vi handlar. I Sverige finns en antal av små gårdar (till exempel: ekologisk-mat.se och matvision.se) som producerar, ofta ekologiskt, kött och som säljer direkt vid gården. På Bondens Egen Marknad kan stadsfolk bekvämt handla kött producerat av småföretag i närheten. Självklart är det inte alltid möjligt att åka till en ekogård på landet eller besöka bondens marknad just när den ägar rum, då är ett bra alternativ att köpa KRAV-certifierade köttprodukter. KRAV betyder inte bara att djuren får ekologiskt foder och ingen förebyggande medicinering, men också en respektful behandling (http://www.krav.se/Om-KRAV/KRAV-markets-mervarden/God-djuromsorg/). På KRAVs hemsidan kan man också läsa mer om vilken regler ett företag måste följa att bli KRAV-certifierad och hur det kontrolleras. Naturligtvis kostar kött av bra kvalitet lite mer, men kanske är det värt att betala lite mer för bättre smak, gott samvete och tryggheten att veta vad man har på tallriken.

Det är också möjligt att trivas under grillsäsongen helt utan kött. Faktiskt! En bonus är att en kost med en lägre andel kött och mer grönsaker kan sänka kolesterolvärdet och har många andra föredelar t. ex. förbättrad matsmältning på grund av högre fiberhalt. Själv har jag varit vegetarian sedan jag var 16 år gammal och tycker om Quorn (http://sv.wikipedia.org/wiki/Quorn) som köttersättning. Det finns också många sojaprodukter som till exempel sojakorv och tofu. Man skall heller inte glömma att endast grönsaker kan också smaka jättegott och internet är fullt med bra recept och idéer. Kolla själv (t.ex http://vegetariskvardag.se/grilla-vegetariskt eller http://www.bbcgoodfood.com/content/recipes/vegetarian/vegetarian-barbecue/) och bli inspirerad!

Smaklig måltid!

Global Health 2015 – komplexa problem, men alla kan hjälpa!

1300 internationella deltagare, de flesta med en hälsovårdsbakgrund, deltog i ”Global Health- beyond 2015”, en konferens vid Stockholm Waterfront Congress Centre som hölls torsdagen den 4:e april.

Bakgrunden till konferensen var UN Millennium Development Goals, som världens länder kom överens om år 2000 och som strävar efter att bekämpa extrem fattigdom, orättvisa och att förbättra den globala hälsan. Målet med konferensen var att öka medvetenheten om de stora frågorna när det gäller global hälsa, globaliseringens betydelse för hälsan i världen, dess konsekvenser och vad vi kan göra för att påverka utvecklingen.

Min största insikt var att världens välbefinnande och människors hälsa är sammankopplat på ett komplext vis. Även om det inte är någon nyhet för mig att vi är beroende av vår miljö skakas jag om av att det faktiskt finns fakta som visar att vi redan drabbas av förändringar i klimatet.

Vi tar det från början: för att fattigdom skall minska måste hälsan bli bättre och hälsan är ju en grundläggande mänsklig rättighet så väl som tillgänglig hälsovård för alla. Tyvärr är vi fortfarande långt bort från det. Förebyggande åtgärder är också en extremt viktig aspekt för att nå detta mål. Inte bara för utvecklingsländer utan även för västvärlden som visas genom en ökning av icke-kommunicerbara sjukdomar t.ex. cancer, hjärtsjukdom och andra livsstilssjukdomar.

Medan vissa säger att ekonomisk tillväxt skapar pengar som behövs för att förbättra den globala hälsan, säger andra att hälsan måste komma först för att ekonomin skall blomstra. Det finns en tydlig koppling mellan ett högre BNP och fler friska levnadsår. Men enligt huvudtalare Johan Rockström från Stockholm Resilience Center är fortsatt tillväxt inget alternativ om vi vill bevara en stabil och förutsägbar miljö, i vilken vi kan trivas och vara friska. Observationer (inga teoretiska modeller!) visar att den mänskliga utvecklingen påverkar vår biologiska och geofysiska miljö med negativa effekter på biologisk mångfald, väder/klimat och luftkvalitet.

Att en global temperaturökning har konsekvenser råder det förhoppningsvis inga tvivel om idag. På konferensen kom det fram att även en till synes liten ökning av temperaturen med 0.8°C har ett stort inflytande på spridningen av infektionssjukdomar, skadedjur och grödsjukdomar, förekomst av värmeböljor och torka samt livsmedelsförsörjning. Även om artikeln av Hansen et al som påvisar detta tydligt ligger för granskning och därmed inte kan räknas som vetenskapligt understödd forskning än så ger det perspektiv. Idag saknar 380 miljoner människor tillgång till dricksvatten, något som är absolut nödvändigt för bra hälsa. Ett annat faktum är att vi kommer vara 9 miljarder människor på jorden och den största delen av tillväxt kommer att ske bland de fattigaste länderna. Om vi tycker det är svårt att reda ut nuvarande problem med vatten och mat, vågar jag inte att tänka på hur vi ska hantera allt när jorden överraskar oss med fler oväntade naturkatastrofer som översvämningar och torkor.

Något jag personligen tidigare inte tänkt på är kopplingen mellan säkerhet och hälsa. För hälsa behövs fred och stabilitet men människor är inte beredda att stå ut med extrema svårigheter och fattigdom för evigt. Resultatet av detta är en ökning av uppror på flertalet ställen runt om i världen.

Efter konferensen kände jag mig lite överväldigad. Bland annat av att ännu tydligare se hur komplext och ihopkopplat allt är. Det finns så mycket vi måste göra och det snabbt. Men jag kände mig också inspirerad och stärkt. Allas budskap var tydligt: det finns inga bevis på att vi inte kan hinna reda ut våra problem, att vi inte kan klara av att kombinera våra handlingar för mänsklig utveckling, hälsa och miljöförändringar, och få en stabil miljö som ger oss grunden för att bekämpa världens orättvisor när det kommer till hälsa och fattigdom.

När det gäller klimatet finns det fortfarande tid att agera men vårt fönster av möjligheter är smalt. Kanske är vi den sista generationen som kan avvärja permanenta förändringar i vår miljö som i sin tur kanske inte kan motverkas med ny teknologi.

Vad som behövs är mod, handling, kreativitet och engagemang. Det behövs bättre kommunikation mellan forskarna och politikerna. Samtidigt måste de luckor som finns mellan forskningsvärlden och faktiskt genomförande fyllas. Politikerna må agerar på fakta, som miljöminister Lena Ek sa under konferensen, men de behöver också stöd från oss medborgare för att ta beslut. De besluten kan betyda vissa uppoffringar för oss alla. Vad som behövs är viljan och mod att engagera sig för att nå långsiktiga mål. Individer kan också hjälpa till att påverka utvecklingen av den globala hälsan på olika sätt, bland annat genom medvetna val som konsument. Mindre kött i våra måltider leder inte bara till hälsofördelar utan minskar också trycket på vår hälso- och sjukvård, liksom på vår miljö. Mindre tryck på hälso- och sjukvården frigör pengar som kan användas till forskning, bistånd eller för att motverka klimatförändringar.

Sverige måste ta en aktiv roll i att förbättra den globala hälsan. Landet har legat i framkant när det gäller jämställdhet och hållbarhet, och världen tittar på oss hur vi hanterar problem. Däri ligger också ansvaret. Inte bara på politisk nivå utan också på individer – som på dig och mig.

Igen har jag fått det bekräftat att vi alla kan göra något. Och att vi alla bör göra något. Frågan är bara vad. Själv ska jag fortsätta dra mitt strå till stacken, bland annat när jag står där i matbutiken och ska välja vad jag ska stoppa i mig. Samtidigt väljer jag vems vatten som gått åt, vem som producerat och hur jag vill att just mitt ekologiska fotavtryck ska se ut.